Vad är delegering?
Delegering innebär att en legitimerad yrkesutövare – oftast en sjuksköterska – överlåter en specifik arbetsuppgift till någon som saknar formell legitimation men har tillräcklig kunskap och kompetens. Delegering används ofta inom hälso- och sjukvården för att säkerställa att viktiga uppgifter kan utföras på ett säkert sätt, även av personal utan vårdlegitimation.
Det är en juridiskt reglerad process som styrs av bland annat Patientsäkerhetslagen (2010:659) och Socialstyrelsens föreskrifter, HSLF-FS 2017:37.
Viktiga aspekter att känna till:
✅ Frivilligt
Både den som delegerar och den som tar emot delegeringen måste vara överens. Ingen kan tvingas att delegera – eller att ta emot en delegering.
✅ Tidsbegränsat
Delegeringar gäller under en begränsad tid (vanligtvis upp till ett år) och måste förnyas genom ny bedömning och dokumentation.
✅ Individuell bedömning
Sjuksköterskan gör en bedömning av den mottagandes reella kompetens – det vill säga om personen faktiskt har förmåga att utföra uppgiften korrekt och säkert.
✅ Dokumenteras skriftligt
Alla delegeringar ska dokumenteras skriftligt, med tydlig information om uppgift, ansvarig person, tidsperiod och vem som delegerat.
✅ Ansvarsfördelning
Sjuksköterskan har ansvar för att delegeringen är säker att ge. Den som tar emot delegeringen är ansvarig för att utföra uppgiften korrekt – eller säga nej om det inte känns tryggt.
✅ Gäller en specifik uppgift – inte en hel yrkesroll
Delegering gäller alltid en konkret arbetsuppgift, som att dela läkemedel – aldrig en hel roll eller ett helt område.